Min älskade farbror
I Torsdags så fick jag det hemska beskedet att min farbror somnat in. 46 år gammal.
Jag hade hunnit till Jobbet och min kollega hade hunnit hem men jag ringde och frågade om han inte kunde komma tillbaka och hålla mig sällskap en stund.
Medans så insåg jag att jag skulle inte klara att vara ensam på jobbet så jag ringde in en annan kollega och frågade om hon kunde ta natten,det kunde hon. "Tack!! Du är en ängel!!"
Det var jobbigt att köra hem,så sakta har jag nog aldrig kört.
Men svårt att köra bil då det är suddigt av tårar.
Dagen efter beslöt jag mig för att fråga om jag inte fick komma och hälsa på min kära Faster och mina kusiner. Det fick jag och det kändes bra att göra det. Få kramas och gråta lite mer.
Jag åkte även och träffade min bror Mika och hans flickvän.
Och sedan så träffade jag Cissi en sväng innan jag åkte vidare till jobbet.
Jag har jobbat 2 nätter nu och skulle igentligen ha jobbat inatt med men jag kan inte.
Min mage är i uppror,stressad och orolig.
Och då jag inte gått 12 fulla veckor för än på Lördag så känns det som att jag måste varva ner för min och bebis skull.
På Onsdag är det personalmöte.
Jag ska försöka orka mig dit. Sedan ska vi till banken på möte.
På Torsdag så ska vi på rättegång på morgonen och bara det är pirrigt och sedan ska jag åka till Carola Camp och det gör en ju inte mindre nervös precis. Ingen prestationsångest här heller :P
Eller jo en hel del.
Nej nu ska jag få i mig lite lunch. Jag är hungrig,men samtidigt inte. Jag har gått upp 4 kilo sedan jag blev gravid,men nu har jag börjat gå ner igen. Jag vet att bebisen får det den ska,och för mig gör det inget om jag går ner 1 eller 2 kilo.
Jaja.....
*pussen och kramen*
Jag hade hunnit till Jobbet och min kollega hade hunnit hem men jag ringde och frågade om han inte kunde komma tillbaka och hålla mig sällskap en stund.
Medans så insåg jag att jag skulle inte klara att vara ensam på jobbet så jag ringde in en annan kollega och frågade om hon kunde ta natten,det kunde hon. "Tack!! Du är en ängel!!"
Det var jobbigt att köra hem,så sakta har jag nog aldrig kört.
Men svårt att köra bil då det är suddigt av tårar.
Dagen efter beslöt jag mig för att fråga om jag inte fick komma och hälsa på min kära Faster och mina kusiner. Det fick jag och det kändes bra att göra det. Få kramas och gråta lite mer.
Jag åkte även och träffade min bror Mika och hans flickvän.
Och sedan så träffade jag Cissi en sväng innan jag åkte vidare till jobbet.
Jag har jobbat 2 nätter nu och skulle igentligen ha jobbat inatt med men jag kan inte.
Min mage är i uppror,stressad och orolig.
Och då jag inte gått 12 fulla veckor för än på Lördag så känns det som att jag måste varva ner för min och bebis skull.
På Onsdag är det personalmöte.
Jag ska försöka orka mig dit. Sedan ska vi till banken på möte.
På Torsdag så ska vi på rättegång på morgonen och bara det är pirrigt och sedan ska jag åka till Carola Camp och det gör en ju inte mindre nervös precis. Ingen prestationsångest här heller :P
Eller jo en hel del.
Nej nu ska jag få i mig lite lunch. Jag är hungrig,men samtidigt inte. Jag har gått upp 4 kilo sedan jag blev gravid,men nu har jag börjat gå ner igen. Jag vet att bebisen får det den ska,och för mig gör det inget om jag går ner 1 eller 2 kilo.
Jaja.....
*pussen och kramen*
Kommentarer
Postat av: saralovisa
Rara söta lilla Zandra.
Jag hoppas verkligen att det börjar kännas lättare snart. För din och bebbens skull!
Tänk att du ska iväg och sjunga och be i total lyx!!
Njut och gotta dig åt det!
Tänker på dig!
/en mitt-i-flytten-sara
Trackback